Nu är vi äntligen tillbaka, vackert solbrända ala panda-tan med fina prickar på kinderna efter alla förfrysningar!
Men vad gör väl det? Leendena strålar ikapp med solen när vi tänker tillbaka turen, hur fantastiskt är det inte när allt,allt, allt i ens pulka smakar vitlök? Från tält till choklad? Eller hur härligt är det inte att ha plastpåsar på fötterna så att skorna håller sig torra? Fint när ens tältkamrater svimmar när man luftar tårna inne i tältet bara. Eller att man inte orkar diska kastrullen och smälter snö till dricksvatten med smak av indisk gryta till morgondagen? Underbart när man är törstig, tar fram flaskan, öppnar korken, stänger den igen och tänker att så törstig är jag nog inte ändå. Känslan av att det är lite kyligt men att man borde krypa ur sovsäcken för att springa ut och kissa innan man somnar för att undvika olyckor. Lättnaden när termometern bara visar -28 grader till skillnad från gårdagens -32.. Känslan när man piffar upp müslin med lite apelsinmarmelad, vilket givetvis skär sig kunglig med torrmöjlken så hela lunchen blir oätbar. Eller bara så enkla saker som att räkna till nio utan fel.
Vi har haft en fantastisk tur, en hel del tuffa stunder med allt från tunga säckar till skavsår, för lite mat eller äckligt vatten, men som klyschornas klyscha lyder så hade vi i alla fall tur med vädret! Trots en hel del vind, med lite sandstormsfeeling flera dagar när den sylvassa snön piskar våra kinder så har vi haft helt sjukt mycket sol och blå himmel! Nästan varje dag har startat fint och gått över till aningens blåsigt på eftermiddagen, men vi ska absolut inte klaga! Vi har endast fått några få dm nysnö, vilket självklart var tungt att dra pulkorna i, men vi har faktiskt fått mängder av fint skareföre eller bara skoterspår också, vädret har varit på topp!
Här kommer en länk till ett bildspel från turen och efter den kommer som vanligt min turdagbok!
Idag var det en mjuk uppvärmningstur, bara fyra km då vi kom till Abisko först runt lunchtid.
Uppvärmningstur med betoning på upp, och framförallt brant uppför. Det var inte många höjdmeter totalt, bara tre branta backar på kanske tio till tjugo meter styck.
Tack och lov var Simon stark och glad och drog snällt pulkan upp helt själv.
Nu ligger vi i våra varma sovsäckar efter en delikat middag bestående av torkade morötter, lite broccoli, torkade pannbiffar och en hel del vitlök, vi har trots allt bara sex hela vitlökar med oss till turen.
Onsdag.
Vi vaknar till ett strålande turistbroschyrväder med utsikt över Lapporten, dagens första delmål.
Drabbad av en gnutta hybris känner jag mig stark och anmäler mig frivilligt till att dra pulkan. Dagens kanske dummaste idé. Denna del av turdagboken är inte ens skriven "idag" utan under torsdagskvällen pga total utmattning igår..
Upp till Lapporten var det fin skare, extremt bra före, en jävla massa sten och helt sjukt många höjdmeter med en pulka som är på gränsen att platsa i 0,1-tons klubben..
Det var helt sjukt tungt. Inte brant men en oändligt lång uppförsbacke. Så tungt att stighudarna inte alltid hade fäste så man var tvungen att gå "fiskben" upp. När vi efter flera timmar äntligen var nästan på toppen var det dags för en gudomlig lunch i strålande sol.
Bara någon kvart efter att vi börjat röra oss igen började det blåsa upp. En hel del. Lapporten är känd för sin trattliknande form och vinden når hysteriska styrkor. I fruktansvärd vind med kuling i byarna och snart även obefintlig sikt av all snö som virvlade runt i luften likt sandstorm korsade vi vattnen i Lapporten. Väl över dem kommer vi fram till vår planerade lägerplats bara för att inse att det är helt omöjligt att slå upp tält där. Det var nog den tyngsta mentala smällen. När vi äntligen var framme var vi inte framme. Bara några km till. Och några till så når vi en skog. De tretton tungt planerade kilometrarna blev sjutton.. Sista fem minuterna frågade Simon om han skulle ta pulkan, men min enda tanke var att jag troligen inte skulle kunna gå snabbare och lättare utan. Det var helt hemskt. Det är extremt länge sen jag var ens i närheten av så slut som jag var igår.
Torsdag.
Idag var det vår grupp som var turledare och jag slapp pulkan och fick äran att vara kartläsare. En angenäm uppgift bortsett från att folk sällan följer den väg man väljer..
Efter att gruppen med Jörgen i täten valt att följa älven istället för att gå två höjdmeter upp till perfekt skare som jag tyckte verkade bättre blev vi tvungna att först gå upp genom en skogsbrant på skrå för att sick-sacka runt några träd där pulkorna sätter sig gott fast innan vi skulle ner en lika brant sida. "Kjämpe lurt!"
Vi va fyra personer som försökte få ner vår pulka och hade ändå rejäla problem..
Tack och lov startade dagen med precis lika fint väder som igår så när vi äntligen var nere var det helt fantastiskt, man svettades nästan när man bara gick i underställ! "Daeiligt!"
Men, precis som igår talade moder natur om för oss att vi levde och bjöd på rejält piskande motvind i full kraft längs den älv vi gick. Jag vill inte ens tänka på hur många effektiva köldgrader det blev varken igår eller idag i vinden. Trots att vi gick fyra km extra igår räckte vi inte dagens mål utan slog läger mot vinden redan åtta km tidigare. Kanske en del hybris i den planläggningen också?!
Fredag.
Ofattbart nog bjöds vi på lika fint väder i starten även idag!
Vi började dagen med att laga frukost ute, efter att vi packat samman tält och sovsäckar. Inte lika uppskattat av alla i tältlaget men det var helt klart effektivare än att äta inne.
Väl igång var det fantastiskt före med hård skare och ibland helt blank is längs älven. Just det sistnämnda var fint för folk med pulkor men för mig och Tobias som gick på korta stighudar och utan stavar var det ett rent helvete. Utan stavar var i övrigt helt sjukt najs. Händerna var konstant varma! Egentligen var det för att både jag och Tobias hade ont i armbågarna från onsdagens strapats samt att jag igår gick några timmar med bara en tjock ulltröja isf Gore-tex vilket gjorde att det andades bra men blåste lite väl mycket på lederna..
Men jag tror faktiskt jag ska gå utan stavar resten av tiden också för att det var så skönt när jag inte drar pulkan.
Precis som tidigare dagar kom vinden allt eftersom, allt starkare.
Runt klockan tre var vi framme där vi skulle ha varit igår, bara lite efter planen.
Så, precis som igår klarade vi inte att nå vårt mål. Efter att ha korsat en oändligt lång sjö på dryga fyra km i ordets dubbla bemärkelse var delar av teamet så slitna mentalt och fysiskt utslitna att vi slog läger så fort vi kommit över på torra land. En extremt dålig plats ur vindsynpunkt så det ska bli spännande att se hur bra tälten står inatt, enorma läväggar till trots!
Lördag.
Tack och lov har det varit nästan helt vindstilla inatt så tälten har stått i det närmaste perfekt!
Idag fick vi åter fantastiskt väder, just vädret kan vi verkligen inte klaga på efter den här turen!
I strålande och värmande sol gick vi några ynka höjdmeter upp innan vi begav oss neråt nästan 300 h.meter igen. I fantastiskt puder försökte vi köra slalom mellan träden, med blandad framgång. Pulkor, tunga säckar, telesvingar, träd och puder är inte alltid en lysande kombo..
Efter den fantastiska nedfärden pulkor och säckar till trots, nådde vi ett skoterspår vi följde de kommande timmarna, så oändligt mycket enklare att dra pulka på relativt hård snö än i en halvmeter djupt puder! Det är dock lite tudelat, alla norrmän hatar skotrar men alla vill gå i spåren när dem finns.. Skumt folk det där!
Söndag.
Värmerekord, hela -7 grader redan på morgonen, jämfört mot de ca -20 vi haft alla andra dagar.
Inatt hade det snöat flera dm och det var min tur att starta med pulkan. Fy fan! Dessutom var vår grupp ledargrupp så min pulka var första pulka och gick som en bättre plog de första timmarna.. Inte lika tungt som i onsdags men inte långt ifrån tror jag! Som att den fuktiga, tunga nysnön inte var nog ville ingen i gruppen gå med dubbelrep, den ena hade skoskav, nästa ont i axlarna och den tredje i ryggen.. Så det var bara att trampa på sakta men säkert på egen hand!
När vi åt lunch nådde vi nog dagens höjdpunkt, vi stannade vid Unna Allagas betjänta hytta och fick låna toaletten, för första gången på snart en vecka slapp vi stå med rumpan bar i iskalla vindar när vi kissar.. Nice!
Efter lunch tog Elin över pulkan och allt blev genast ljusare.
När vi äntligen kom fram till lägerplatsen blåste det åter kuling, denna gång fanns det ingen plan B inom rimligt avstånd så en gedigen lävägg, läs enorm mur, byggdes runt hela campen. Coolt! :)
Måndag.
Som alltid är innovationen på topp tidigt på morgonen och herrarna kom på att eftersom pulkan är mycket lättare nu när vi ätit så mycket mat är det "kjämpe lurt" att lägga två säckar på pulkan och dra den halva vägen var. Kjämpe lurt enda tills ett av dragen rök. Men men, endast det som inte går att laga med silvertejp är trasigt så ingen större skada skedd!
I härlig sol gick vi över en oändligt lång sjö i timmar, drygt 8 km, vilket kändes som en evighet. I början av dagen snackade Lars om att han var sugen på att gå Sydpolen, efter lunch hade han ändrat sig till att tycka "fy fan vilken tråkig tur det måste vara att gå till Sydpolen!"
Tisdag.
Idag har vi haft base camp, aka vilodag! Dem som ville, ganska precis alla utom jag, gick på en topptur. Jag, som har extremt ont i benet i hälarna och hälsenan gick kanske hundra höjdmeter, rullade ut mitt liggunderlag och sovsäck, tog av skidorna och satt och njöt i solen hela dagen! Såå värt! Framförallt efter vår extremt kalla natt inatt med köldrekord, hela -32 grader. Sakta men säkert började tårna tina upp från insidan samtidigt som jag jobbade på fräknarna medans jg halvsov.. Nice!
Dagens sämsta var helt klart när vi kom tillbaka till lägret och insåg att vi bara har en middag kvar och två kvällar. Hur är det möjligt att fyra stycken kan räkna helt fel på antalet dagar?
Dagens bästa kom dock någon timma senare när vi fick en spice mix, ris, linser och nambröd av en grupp som haft för mycket mat med! Wihoo!
Onsdag.
Idag började färden mot turens slut, Katterat. Eftersom min grupp var turledare fick teamet sovmorgon, start klockan 10 vid dåligt väder och 10.30 vid fint. Fint nig tolkade vi fel när vi läste av vädret utanför tältet runt sjutiden och kommenderade alla att vara redo till tio, vilket närmare avgångstiden inte verkade helt riktigt när himmeln blev klarblå, vinden stilla och solen strålande.. Men men, bestämd tid är bestämd tid!
Idag var det Elins tur att börja med pulkan, vilket blev med betoning på börja med. Efter knappa hundra meter var det vilopaus nummer ett. Sen kanske tio meter till, då plockar hon upp säcken från pulkan och tar den på ryggen, tjugo meter senare kopplar jag in dubbelrep och sen kanske ytterligare hundra meter bort ger hon upp, helt utmattad. Så om man bortser från de första hundra metrarna har jag dragit pulkan en god del. Lite oförberedd med allt för mycket kläder och bara korta hudar under skidorna tog jag över och trodde jag skulle avlida innan lunch. Föret bjöd på extremt mycket friktion. Med korta hudar gick jag baklänges i minsta uppöverbacke och i vilket fall inte fort framåt när det var platt. När pulkan allt som ofta stannade kunde jag luta med hela min kroppsvikt framåt utan att den rörde sig en millimeter.. Det som krävs är ett antal gungningar för att få den att börja glida liiite framåt..
Vid lunch blev jag äntligen av med min allt för tunga släpvagn och kunde glädjas åt att vi knappt tio minuter senare mötte ett skoterspår, alltså tusen gånger enklare före att dra i..
Allmänt har turen idag varit ganska enkel, bortsett från backarna i starten har det mesta gått nedför, så mycket att till och med jag ha slitit av hudarna och kör på bara valla!
Eftermiddagen bjöd på en riktig "feel good-timme" med blanda branta och slaka backar där jag lyckades stå hela vägen, lyckades svänga och bromsa innan både träd och pulkor, det gick helt enkelt enligt planen till skillnad från många andra gånger! Visserligen var det bara en eller två som föll på hela dagen men ändå! Sjukt nöjd!
Dagens läger ligger ynka tre km från Katterat station, vägen dit bjuder även den på i stor sett bara utförsåkning så förhoppningsvis går den turen lika bra!
Torsdag.
Nu är vi nere i Katterat! Klockan är snart åtta och tåget går om ganska precis en timme.
Nedfarten gick fint utan några större missöden, alla var uppe i tid och för en gångs skull gick vi på utsatt tid, inte fem minuter senare!
Turen ner har varit olika brant på sina håll men enda gången en kraschlandning var nära, mycket nära, var inne på själva stationsområdet. Vi kom flygande ner för en backe in på perrongen, där de hade skottat! Inte så att det inte var någon snö, utan så att det var stora, hårda snöhögar man va tvungen att studsa över.. Scenariot var säkert inte hälften så äckligt egentligen, om det inte hade varit för att mitt pannband som har töjt sig efter tio dagars konstant användning passade på att hoppa ner rätt för ögonen över första högen så att jag över de kommande fem inte kunde se en jota! Helt i chock inser jag sekunderna senare att jag har stannat, och mest fascinerande av allt, fortfarande står upp! Ibland ska man allt ha lite flax också! :)
