LandetLängstBort

Japp idag har det varit Luciafirande nummer två, denna gången med nästan hela "Svenska Klubben" på deras julfest. Lite längre tåg denna gång måste jag säga, lyckades glömma kameran hemma så inga bilder från idag, men jag slänger med två från i fredags!
På Svenska Klubben var det självklart i stort sett bara svenskar, de flesta bor här och har gjort det en längre tid, de flesta har fastnat pga kärleken, så mamma, watch out! Hittade även några som via kontakter hamnat där av en ren slump som egentligen backpackade runt i landet så vi tjötade på ett tag. 
Efter lite trolleritrick, luciasång, lottdragning, dans runt granen och tomtebesök kom den stora frågan; Maria, du ska juh vara här upp till ett år, skulle du kunna tänka dig att jobba som lärare i vår svenska skola under tiden?! Maud nickade lite uppfodrande brevid mig så jag insåg att detta mer eller mindre redan var bestämt så svaret blev ett njaa det har jag väl inte..  Host host!
Så är jag här i februari när skolorna här börjar igen så ska jag troligen ha en egen klass på upp till 12 ungar i åldrarna 4-8 år! Jisses! Alla som sett mig med barn vet att jag inte är rätt person för jobbet! Men, hade mer eller mindre inget val, blev som av en händelse ihopparad med den nuvarnade läraren som har tröttnat. En för övrigt jättegullig tjej, men betydligt mer barninriktad än vad jag är! Hon jobbar dessutom redan som lärare här så för henne är det inte så svårt att köra samma sak på svenska också! 
Men men, jag säger som alltid, le och se glad ut, det löser sig!

Tidigare idag hann jag svänga förbi beachen lite snabbt för första gången medans jag var i Fremantle med Zoe som tränade vattenpolo. Badade dock inte för det blåste lite väl mycket, annars har det varit stekande hett här idag, var ute max en kvart utan solkräm imorse, har röda axlar, kinder och näsa!

Igår, lördag, gjorde jag, Kieren och några av hans vänner, andra än de som va med sist, ett nytt försök att ta oss ut i Perth. Denna gången bar det av mot Northbridge, Perths klubb-område. Tanken var att vi skulle till nånn av de vi va meds andra kompis som fyllde år, hon hade reserverat hela övervåningen  på en klubb. Men när vi kom dit, en halvtimma försenade, insåg vi att förutom vår lilla grupp så var det en enda person där, födelsedagsbarnets kusin eller nått. Vi satte oss, tog nått att dricka och väntade på att fler kulle trilla in. Vi var där nån timma, ytterligare runt tio pers han komma dit, precis innan vi inte pallade mer och gick därifrån, via sms fick vi veta att värdinnan själv hade dykt upp tre timmar sen! Hmmm!
Men vi traskade till en annan klubb som skulle vara sååå bra, och den var faktiskt helt okej. Vi insåg ganska snabbt att vi egentligen inte var något "shakea ass gäng" så det blev mer barhäng och härligt tjöt. Så egentligen hade vi kunnat gå till vilken bar eller klubb somhelst!
Efter partandet var det dags för den obligatoriska kebaben som det tjatats om hela kvällen! På kebabstället satt en kille som va såå utslagen, helväck! Vi satt å kollade på honom nån kvart, rörde sig inte en millimeter. Tillslut började Keiren till å med kasta sin kebabs kletiga tomater på honom, ingen reaktion. Kände att det var dags för en hjälteinsats, all eloge till mig nu! Så traskade fram, ruskade lite på honom, inget hände, ruskade lite till, inget, ruskade mycket fick en fnysning/grymtning till svar. Bara eeh, youre allright? Möööh till svar. Do you want me to get you a taxi? Mööööhööh! Nehepp, tydligen inte, så jag gav upp. Men han levde juh iaf!
Vi satt där i ytterligare kanske 10 minuter, då sker det mirakulösa! Han ställer sig upp, med stora svårigheter, rejält rund under fötterna, står upp nån minut, går vingligt fram till ett gäng som precis kommit dit, tydligt att de inte kände varandra, sen, fråga inte hur han lyckades, men på nått jävla vänster lyckades han få med sig en av tjejerna hem! Säger bara alla hattar av! Thats a win! A BIG win!

Annars har det inte hänt så mycket, har varit lite sen, kört lte fel, sovit lite länge.. Men kan inte komma på något otippat så.

Ha det grymt hemma i snön glöm inte att göra eran dagliga snöängel!

Å justeja, två bilder från Lucian, en på hur alla i vårt enorma tåg egentligen såg ut med sina obefintliga leenden på, en på Zoe och lilla Yaya från när de blev tillsagda att iaf lotsas att de var glada! :)