LandetLängstBort

Jabadabadoo!
I helgen fyllde vår kära morfar 80 år vilket givetvis skulle firas, och var firar man bäst om inte i London?!

Mitt bland juldekorationerna kunde man skymta hela morfars tokiga-familjen, från syster Maud till dotter Lena, kärleken Marianne och tillslut de tre odågorna, även kallade barnbarnen, Linn, jag och Claes.

Tillsammans hade vi en mysig helg med många skratt och galna upptåg.
Med sightseeingen gick vi ut hårt redan första dagen, lunch direkt när jag landat bara något kvarter från Big Ben, tjoff så var både Westminster och Big Ben avbockat. På väg mot hotellet genade vi förbi Buckingham Palace, check! Innan middagen skulle vi hämta ut biljetter till kvällens musikal och då sladdade taxin förbi Picadilly circus, check! Efter att biljetterna var uthämtade strosade vi lite i Covent garden innan vi satte oss på en riktigt engelsk pub och drack varsin aningen mörk öl, check och check!

Efter denna turbo-sightseeing var det äntligen dags för middag på en jättegod fransk restaurang. Jag tror alla var mer än nöjda.

Men, som alltid när vi är i London, tjopp tjopp tjopp, sova kan man göra hemma! Så ingen dessert utan direkt vidare mot teatern några hundra meter bort för att se Lejonkungen, helt, helt, helt fantastiskt, magiskt, finns inga ord!

Efter dagens strapatser tvärsomnade i vart fall jag så fort vi kom in på rummet. Först då insåg jag hur trött jag var efter att ha varit uppe i snart ett dygn.. Men det var det värt!

Lördagen blev lite lugnare, i alla fall om man frågar mig eller Linn, Claes har en lite annan uppfattning! På dagens schema stod shopping. Claes hade ett val, antingen traska runt med Morfar, Marianne, Mamma och Maud på Harrods eller hänga på mig och Linn längs Oxford street..

Han valde att hänga på oss och första stopp var en jätteaffär precis vid Picadilly vilken har allt och alla stilar samlade. Självklart hade de även en herravdelning dit vi skickade lilleman. Efter säkert tre minuter var han tillbaka, det finns ingenting, de har bara emo-kläder..!
Synd de dig tänkte vi för denna är en av våra favoritaffärer, har faktiskt sjukt mycket bra tjejkläder, så där blev vi i säkert en timme. Claes satt med en blank blick i en jättefotölj med ett enormt berg kläder i knäet utanför provrummen..
Men, det va bara affär ett så när vi äntligen kom ut blev han genast piggare, då återstod bara en fem-sex timmar till av shopping..

Efter en slitsam dag åt vi en kul och udda middag på en asiatisk superspacead restaurang. Sällskapet beställer in ett antal rätter vilka kommer i ordning efter när de är klara och alla smakar lite av allt. Coolt.

Plötsligt var vi framme vid söndagen med stort S, söndagen den 25:e november, söndagen då Morfar fyllde 80 år!
Vid det fantastiska frukostbordet delades presenter ut, av mamma fick han en fotoram med 1200 bilder på från när hon föddes fram till idag, skannade från otaliga fotoalbum.
Av Maud fick han en valtand med fin gravyr på som ett minne från delar av västkusten lite söder om Perth vilka han ofta besökte under de åren han hjälpte Maud mycket när Carolyn och Mike var små.
Av Marianne fick han en fantastisk resa i tryffelns spår, tryffelprovsmakningar, föreläsningar, tryffelmenyer, tryffel, tryffel, tryffel under en långweekend framöver.
Av oss barn, lite mindre civiliserade fick han helt andra grejer.
Jag inledde med att ge honom något han garanterat inte har, ett par hemstickade, randiga raggsockor. Eftersom jag varit ute i så god tid löste Claes och Linn sin del på plats i London, nämligen en knallgul Lejonkungen-tröja!

Morfar blev mycket tacksam för alla sina fina presenter, även våra ofattbart nog!

Hela dagen gick i espressons tecken, så fort vi fick chansen frågade vi om någon, och framförallt om morfar möjligen ville ha en espresso, i tid och otid tills han blev allt mer irriterad och konfunderad över den där jäkla espresson.

Under dagen tänkte vi besöka Rain Room, en utställning där det regnar inomhus, och när du kliver in i regnet slutar det regna precis där du är så du blir aldrig blöt, hur coolt?!
Men, tyvärr när vi kom fram så visade det sig vara mellan två och tre timmar lång kö, så självklart blev det inte av!

Efter missen med kötiden splittade vi upp oss så att morfar, Marianne och Maud åt lunch och Linn, mamma, Claes och jag tog en snabbrunda på stan med en kafélunch och mest en massa skvaller.

Framåt kvällen var det dags för födelsemiddag, upp med håret, på med klänning och smink, polera skorna och hoppa i smokingen för herrarna. Ett välstylat gäng möttes i lobbyn för en va morfar trodde var en fördrink på Ritz eller andra närliggande ställen innan middagen väntade på hotellet. Men ack så fel han hade! Taxin tog oss tvärs halva centrum till Londons äldsta restaurang vilken Maud och Mamma bokat om kvällen till. En fantastisk restaurang där vilt var huvudspecialiten. Underbart god mat avnjöts och lagom till kaffet höll Linn, Claes och jag vårt "tal", vi sjöng en egenskriven sång om hur morfar är och har varit. En fuölständig succé, även enligt andra gäster som inte förstod nånting!

Efter sången var det dags att avslöja dagens sista hemlighet, självklart skulle vi inte ge honom några sistaminuten lösningar i present, hemma på Linnégatan står nämligen en Nespressomaskin redo att användas!

Efter många skratt rundades den sena kvällen av i hotellobbyn, samtidigt passade alla på att säga hej då för tidigt på måndagsmorgonen gick mitt flyg igen tråkigt nog!

Sist in och först ut, men fantastiska dagar i fullt tempo hann vi med dessförinnan vilket bar jättehärligt! Superkul att träffa alla, till och med Maud! Tack allesammans och framför allt morfar! Tack!


Skickar med en bild på morfars fina födelsedagspresenter från frukosten också! :)