LandetLängstBort

Bloggen har legat nere snart två veckor, detta för att jag har haft fullt upp med höstlov!

Veckan innan ferien hade vi förstahjälpstema med först några dagar med demonstration av hur man spjälkar ett benbrott, bygger en skidkälke, stoppar en blödning eller ger hjärt- och lungräddning.
Sista dagen fick vi testa allt praktiskt, utspritt på tio olika stationer med grymt duktiga skådespelare där de hade hällt en hel kastrull med kokande vatten över sig, någon hade haft gasen på inne i tältet, någon sågat av sig hela benet, någon trillat ner för en stege och brutit i stort sett allt som går att bryta, någon åkt skidor och ligger medvetslös långt upp på fjället, någon som klättrat och trillat flera meter ner, någon som håller på att drunkna.. Ja ni fattar. Sjukt kul men ofattbart svårt, vi dödade både hon i tältet och oss själva när vi inte förstod att hon var gasförgiftad, vi lyckades rädda dem flesta andra, någon gav vi lite nackskador, någon blev väldigt svimfärdig.. De flesta överlevde men jg tror inte att vi lyckades rädda någon helt rätt, alltid var det någon detalj vi missade.

Efter förstahjälpsveckan var det dags för höstferie så vi skulle kunna vila upp oss.. Just det, vila! Att ha ferie är tusen gånger mer stressande än att vara här.. På en vecka har jag försökt hinna träffa all familj och vänner hemma i Stenungsund, vilket bara det har inneburit en brunchdejt, en lunchdejt, en fika och en middag eller kvällstur i stort sett varje dag, plus att jag har hunnit reklamera massa utrustning, köpa ny, köpa skidor, åka till Stockholm, träffa morfar..

Pjuhu! Tillbaka i Lofoten!
I söndags landade jag i Bodö och blev mött på flygplatsen av Henrik och min nya bil, min fina Nissan Almera.
Tidigt på måndag morgon checkade jag ut från hotellet och rattade mot Kabelvåg. Hela vägen var snorhal, hit har vintern verkligen kommit!

När vi vaknade imorse var hela skolplanen täckt av snö, alla toppar vita.. Nice!

Igår blev det ett spontant besök i Svolvaer där Timbuktu gästade. Drygt 15 elever drog dit bara för att inse att det var sittplatser, sittplatser! Nemas problemas, det löste vi lätt genom att ställa oss upp, dansa, klappa, hoppa.. Snart gick tåget ner för trappan och stod bredvid scenen, plötsligt står hela publiken upp under en låt. Vi tar det som ett tecken och knör oss in fram mellan de med dyra biljetter på första parkett och scenen. Vilket kaos, och hjälp vad bra det blev! :)