Vet ni vad vi gjorde igår?? Eller vilka vi mötte kanske man borde säga?!
Cecilie Skog och Kristin i Baffin Babes, två "hjältar" i den norska friluftsvärlden. Cecilie har gått både syd- och nordpolen flera gånger, klättrat både Everest och K2, plus tusen andra expeditioner. Kristin är mest känd för just sin tur över Baffin Island, norra Kanada. En tur på 80 dagar i nästan konstant -40 graders kyla..
Dessa två sköna damer, spenderade vi söndagsförmiddagen med i Kabelvågs klätterhall! Cooolt!
Självklart gäller som alltid "prove it or it didn't happen" så en bild från klättringen kommer med både Cecilie och Kristin på! (Cecilie är hon som klättrar, Kristin hon i svart som står med ryggen till, och deras gravida vän till höger (också en kändis vi inte kunde komma på namnet på) som klättrade svårare väggar och rutor med sin jättemage än vad vi klarar!
Har ännu inte hunnit sortera bilderna varken från turen eller dem från det underbara besöket i veckan innan dess, men nedan kommer i vilket fall turdagboken från turen. Bilderna kommer så snart jag hinner, nu imorgon bitti ska vi iväg med naturfoto på en tredagarstur och är tillbaka igen på torsdag eftermiddag/kväll. Ha det bra så länge! :)
Måndag
Ut på tur, aldrig sur!
Runt klockan tio blev vi avsläppta på Hinnøya och fem dagar med pulka och skidor stod framför oss.
I strålande sol släpade vi oss först genom en skog och sedan vidare upp över en rygg. I början gick vi tillsammans med klättring och topptur och deras Ida trampade spår när hon myntade veckans uttryck; kan älgen gå här så kan jag gå här! Mycket bra bortsett från att man blir nästan fem meter lång med pulka och skidor vilket gör att man fastnar ganska gott mellan träden..!
Glatt traskade vi på upp för ryggen med tunga pulkor, såpass tunga att vi var tvungna att ha dubbelrep, alltså en som har sele och fast drag till pulkan och en framför som har rep till den som har selen, så tvingar man tillsammans upp pulkan för branten.
Efter vår lunchpaus såg vi klättring och topptur slå läger, glatt trampade vi vidare för vi var minsann inte trötta! Upp för en brant och runt ett fjäll, då inser vi att vi navigerat oss fel och mot fel dal, bara att vända och runda fjället igen. När vi väl slog läger kunde vi se klättring och toppturs camp.. Men vi låg högst!
Tror dock ändå att de skrattade en god del åt oss.. Men men!
Som tillägg kan väl sägas att efter tio dagars letande efter norrsken uppenbarade sig fenomenet idag..
Tisdag
Idag var det väckning runt sju för att vara redo med säckar och pulkor klockan nio. Eftersom jag bara agerat andraman igår, den som hjälper till att dra pulkan upp, så fick jag starta med vår idag. Hjälp vad tung den var! Holy mackarony på hög nivå!
Självklart började vi lätt, rätt upp för en rygg med jämn, brant stigning.
Väl uppe muttrar vår vikarie att detta nog var turens tyngsta stigning! Pjuhu! Det hoppas jag verkligen!
Efter de timmarna gick det bättre, tungt till tusen men det gick!
När vi kom fram till lunchpaus stundade en ganska brant nedförsbacke och jag lämnade glatt över pulkan till herrarna i mitt tältlag.
Resten av turen gick bra, tungt även med tung säck men betydligt lättare än tung säck och pulka!
En dryg timma innan vi slog läger gav Elses stighudar upp, de lossnade flera gånger. Som den snälla turvän jag är erbjöd jag henne mina skidor och hudar eftersom hon drog pulka. I min värld är det hudar som hudar. För mig satt dem visserligen kvar men hjälp vad tunga de var! Helt sinnessjuk skillnad mot mina som tydligen har riktigt bra glid, vilket Else kan intyga sedan hon haft känslan av att springa fram sen hon bytt! Men men, lite tyngre för mig, var tvungen att gå i branta nedförsbackar, men lite lättare och framförallt fungerande för henne!
Sen vi slog läger har vi inte gjort mycket, bara varit nöjda över att ha avverkat dagens 13-14 km, ätit en god middag och sitter nu i sovsäckarna, självklart med norrskenet som gäst även ikväll!
Onsdag
Planen för idag var egentligen att ha base camp men efter måndagens miss med navigeringen var vi tvungna att flytta lägret 2-3 km, inte så långt men i rätt riktning inför morgondagen.
Efter att det nya lägret var rest begav sig en del på topptur, andra stannade i lägret. Jag valde att stanna och har spenderat hela dagen i den lilla backen bredvid lägret. Där har jag traskat upp, försökt köra telemark ner och traskat upp igen.. Minst tusen gånger! Är fortfarande inget proffs men lite lättare går det allt!
Efter två rejäla vurpor föll jag bara mjukt, näst intill omärkbart, och lyckades med det som inte får ske , jag knäckte min ena stav! Tur i oturen gick den att laga bra, blev en dm kortare så kommer vara tung att gå med men den funkar!
Förutom telesvingar och topptur så har vi försökt gräva enorma snöhulor samt en igloo, jag är osäker på om någon av dem är klara än..
Har även haft besök av militären som var ute på skotertur, mycket händelserik dag!
Dagen har vädermässigt varit fin men väldigt blåsig, vilket gjort att flera visat tendenser till köldskador i ansiktet, plötsligt insåg alla vilken makt kylan har!
Just nu ligger jag i sovsäcken och känner hur slående ironin är, visst är det norrsken idag också!
Torsdag
Efter en aningens kylig morgon var vi äntligen klara för tur. Även idag blåste det en hel del, full mundering innebar full Gore-tex, från gamasher över skorna till vindvantar över jackan till skidglasögon över jackans luva.. Det blåste vilt kallt!
Supersmart klädsel de första fem minuterna, mindre smart sen när det slutade blåsa, ännu sämre efter tio när det blev hysteriskt varmt och instängt! Bara att öppna upp och skala av..
Turen var helt fantastisk, nedför till nästan 90%. När vi kom till den första kanten mötte den strålande solen oss, nyss uppstigen över de omgivande fjällen, helt magiskt!
Vi stannade ett tag i solen och bara njöt övre hur mycket den värmde, iaf mentalt!
Efter att ha solat sig en god stund slängde vi oss ut för branten, med pulkor och allt! Härlig fart, aningens obalanserat, men riktigt härligt!
Efter den flera hundra meter långa nedfarten nådde vi en stor sjö vilken vi korsade, även den helt platt. På andra sidan kom de första höjdmetrarna uppöver, helt klart inte ens 20 meter upp, sen var det platt eller ner igen! Daijligt!
Tillslut nådde vi ett skoterspår som ledde oss ned längs en högspänning, helt lysande för då är alla träd röjda ur vägen och bara full fart rätt ner!
Vi fann en fin lägerplats, helt platt med en isfri bäck bara några meter bort. Enda haken är att vi ligger på en myr, så vi riskerar att antingen vakna i en geggig sörja eller så om det börjar blåsa ryker alla våra snöpluggar.. Men men, vi hoppas på det bästa medans vi njuter av norrskenet..
Dagens vurpa, eller kanske veckans vurpa gick nog till mig. I hyfsat god fart med min tunga säck på ryggen körde vi längs en fjällsida först på skrå och sen sista biten rätt ner. Jag är supernöjd över att ha tagit mig ner utan att falla när det som inte får ske sker. Nedanför backen är det en miniuppförsbacke, nemas problemas, kanske fyra meter, innan det blir platt. Helt lugnt tänkte jag som hade rätt god fart och räknade med att stoppa en bra bit senare. Skidorna med stighudar under tänkte nått helt annat och tvärstoppade i backen, så att jag föll som en tecknad figur rätt fram med näsan först i snön.. Det gick helt fint så det är lugnt men ojj vilken krasch! För säkerhets skull finns vurpan dessutom på film nånstans.. :)
Cecilie Skog och Kristin i Baffin Babes, två "hjältar" i den norska friluftsvärlden. Cecilie har gått både syd- och nordpolen flera gånger, klättrat både Everest och K2, plus tusen andra expeditioner. Kristin är mest känd för just sin tur över Baffin Island, norra Kanada. En tur på 80 dagar i nästan konstant -40 graders kyla..
Dessa två sköna damer, spenderade vi söndagsförmiddagen med i Kabelvågs klätterhall! Cooolt!
Självklart gäller som alltid "prove it or it didn't happen" så en bild från klättringen kommer med både Cecilie och Kristin på! (Cecilie är hon som klättrar, Kristin hon i svart som står med ryggen till, och deras gravida vän till höger (också en kändis vi inte kunde komma på namnet på) som klättrade svårare väggar och rutor med sin jättemage än vad vi klarar!
Har ännu inte hunnit sortera bilderna varken från turen eller dem från det underbara besöket i veckan innan dess, men nedan kommer i vilket fall turdagboken från turen. Bilderna kommer så snart jag hinner, nu imorgon bitti ska vi iväg med naturfoto på en tredagarstur och är tillbaka igen på torsdag eftermiddag/kväll. Ha det bra så länge! :)
Måndag
Ut på tur, aldrig sur!
Runt klockan tio blev vi avsläppta på Hinnøya och fem dagar med pulka och skidor stod framför oss.
I strålande sol släpade vi oss först genom en skog och sedan vidare upp över en rygg. I början gick vi tillsammans med klättring och topptur och deras Ida trampade spår när hon myntade veckans uttryck; kan älgen gå här så kan jag gå här! Mycket bra bortsett från att man blir nästan fem meter lång med pulka och skidor vilket gör att man fastnar ganska gott mellan träden..!
Glatt traskade vi på upp för ryggen med tunga pulkor, såpass tunga att vi var tvungna att ha dubbelrep, alltså en som har sele och fast drag till pulkan och en framför som har rep till den som har selen, så tvingar man tillsammans upp pulkan för branten.
Efter vår lunchpaus såg vi klättring och topptur slå läger, glatt trampade vi vidare för vi var minsann inte trötta! Upp för en brant och runt ett fjäll, då inser vi att vi navigerat oss fel och mot fel dal, bara att vända och runda fjället igen. När vi väl slog läger kunde vi se klättring och toppturs camp.. Men vi låg högst!
Tror dock ändå att de skrattade en god del åt oss.. Men men!
Som tillägg kan väl sägas att efter tio dagars letande efter norrsken uppenbarade sig fenomenet idag..
Tisdag
Idag var det väckning runt sju för att vara redo med säckar och pulkor klockan nio. Eftersom jag bara agerat andraman igår, den som hjälper till att dra pulkan upp, så fick jag starta med vår idag. Hjälp vad tung den var! Holy mackarony på hög nivå!
Självklart började vi lätt, rätt upp för en rygg med jämn, brant stigning.
Väl uppe muttrar vår vikarie att detta nog var turens tyngsta stigning! Pjuhu! Det hoppas jag verkligen!
Efter de timmarna gick det bättre, tungt till tusen men det gick!
När vi kom fram till lunchpaus stundade en ganska brant nedförsbacke och jag lämnade glatt över pulkan till herrarna i mitt tältlag.
Resten av turen gick bra, tungt även med tung säck men betydligt lättare än tung säck och pulka!
En dryg timma innan vi slog läger gav Elses stighudar upp, de lossnade flera gånger. Som den snälla turvän jag är erbjöd jag henne mina skidor och hudar eftersom hon drog pulka. I min värld är det hudar som hudar. För mig satt dem visserligen kvar men hjälp vad tunga de var! Helt sinnessjuk skillnad mot mina som tydligen har riktigt bra glid, vilket Else kan intyga sedan hon haft känslan av att springa fram sen hon bytt! Men men, lite tyngre för mig, var tvungen att gå i branta nedförsbackar, men lite lättare och framförallt fungerande för henne!
Sen vi slog läger har vi inte gjort mycket, bara varit nöjda över att ha avverkat dagens 13-14 km, ätit en god middag och sitter nu i sovsäckarna, självklart med norrskenet som gäst även ikväll!
Onsdag
Planen för idag var egentligen att ha base camp men efter måndagens miss med navigeringen var vi tvungna att flytta lägret 2-3 km, inte så långt men i rätt riktning inför morgondagen.
Efter att det nya lägret var rest begav sig en del på topptur, andra stannade i lägret. Jag valde att stanna och har spenderat hela dagen i den lilla backen bredvid lägret. Där har jag traskat upp, försökt köra telemark ner och traskat upp igen.. Minst tusen gånger! Är fortfarande inget proffs men lite lättare går det allt!
Efter två rejäla vurpor föll jag bara mjukt, näst intill omärkbart, och lyckades med det som inte får ske , jag knäckte min ena stav! Tur i oturen gick den att laga bra, blev en dm kortare så kommer vara tung att gå med men den funkar!
Förutom telesvingar och topptur så har vi försökt gräva enorma snöhulor samt en igloo, jag är osäker på om någon av dem är klara än..
Har även haft besök av militären som var ute på skotertur, mycket händelserik dag!
Dagen har vädermässigt varit fin men väldigt blåsig, vilket gjort att flera visat tendenser till köldskador i ansiktet, plötsligt insåg alla vilken makt kylan har!
Just nu ligger jag i sovsäcken och känner hur slående ironin är, visst är det norrsken idag också!
Torsdag
Efter en aningens kylig morgon var vi äntligen klara för tur. Även idag blåste det en hel del, full mundering innebar full Gore-tex, från gamasher över skorna till vindvantar över jackan till skidglasögon över jackans luva.. Det blåste vilt kallt!
Supersmart klädsel de första fem minuterna, mindre smart sen när det slutade blåsa, ännu sämre efter tio när det blev hysteriskt varmt och instängt! Bara att öppna upp och skala av..
Turen var helt fantastisk, nedför till nästan 90%. När vi kom till den första kanten mötte den strålande solen oss, nyss uppstigen över de omgivande fjällen, helt magiskt!
Vi stannade ett tag i solen och bara njöt övre hur mycket den värmde, iaf mentalt!
Efter att ha solat sig en god stund slängde vi oss ut för branten, med pulkor och allt! Härlig fart, aningens obalanserat, men riktigt härligt!
Efter den flera hundra meter långa nedfarten nådde vi en stor sjö vilken vi korsade, även den helt platt. På andra sidan kom de första höjdmetrarna uppöver, helt klart inte ens 20 meter upp, sen var det platt eller ner igen! Daijligt!
Tillslut nådde vi ett skoterspår som ledde oss ned längs en högspänning, helt lysande för då är alla träd röjda ur vägen och bara full fart rätt ner!
Vi fann en fin lägerplats, helt platt med en isfri bäck bara några meter bort. Enda haken är att vi ligger på en myr, så vi riskerar att antingen vakna i en geggig sörja eller så om det börjar blåsa ryker alla våra snöpluggar.. Men men, vi hoppas på det bästa medans vi njuter av norrskenet..
Dagens vurpa, eller kanske veckans vurpa gick nog till mig. I hyfsat god fart med min tunga säck på ryggen körde vi längs en fjällsida först på skrå och sen sista biten rätt ner. Jag är supernöjd över att ha tagit mig ner utan att falla när det som inte får ske sker. Nedanför backen är det en miniuppförsbacke, nemas problemas, kanske fyra meter, innan det blir platt. Helt lugnt tänkte jag som hade rätt god fart och räknade med att stoppa en bra bit senare. Skidorna med stighudar under tänkte nått helt annat och tvärstoppade i backen, så att jag föll som en tecknad figur rätt fram med näsan först i snön.. Det gick helt fint så det är lugnt men ojj vilken krasch! För säkerhets skull finns vurpan dessutom på film nånstans.. :)
