LandetLängstBort

Förra veckan var både torsdagen och fredagens lektioner inställda, pga snöbrist! Vi som plötsligt blev lediga kom på den geniala idén att helt enkelt ta bilen till närmsta plats med snö. Fint. Efter timmars letande och runtringande hittade vi tillslut en minianläggning med snö, 47 mil bort. Trots den aningen långa resan övervägde vi det länge, ända tills en kille som bor i närheten totalsågade vår plan. Jahopp, vi blev kvar på skolan..

Men, denna vecka har det fallit ofattbart mycket snö. Eller njae, det har det inte. Men på Hinnøya, drygt 1,5 timmar med bil härifrån skulle det finnas lite snö. Sagt och gjort så inledde vi veckan med en övernattningstur på skidor med toppturer och allmän åkning i området. Förhållandena var faktiskt fantastiska. En hård is-/skareskorpa i botten och dryga 2 dm orört puder ovanpå..
Alla hade lite blandad utrustning, från längdskidor till turskidor och telemark till randoskidor eller snöskor och snowboard.. Lite olika förutsättningar men folk svingade sig ner fint!
Jag premiäranvände min randoutrustning (randoneskidor är som vanliga offpistskidor, ofta breda skidor för puder, men bindningarna har en gå-funktion, man kan helt enkelt knäppa loss hälen så att det blir typ som telemark när man går upp för berget.)
För mig uppenbarade sig alla fel direkt, bindningarna var felinställda och löste ut såväl när jag gick på platten som uppöver och dessutom i varannan sväng nerför. Pjäxorna var för vida och mjuka, min fot svängde bra långt inuti dem innan skidan reagerade. Dessutom hade jag min stora 100-liters ryggsäck på mig som slog i hjälmen så jag inte kunde höja huvudet helt och se framåt..
Som att inte alla fel var nog så har jag aldrig åkt puder innan så skidorna åkte precis dit de själva ville..

Men det var bra, tack vare den turen har jag kunnat åtgärda det mesta så att utstyrseln funkar.
Folk på skolan skrattar, jag har Dynafit-pjäxor, och just Dynafit är kända för extremt smala modeller. För mig är dem för breda så jag har nu lagt i två uppbyggda sulor i varje sko, något som borde vara helt omöjligt.

I torsdag öppnade Svolvaers skidanläggning, eller ja, enda backe, så då åkte vi dit för att ha "skidskola". Vi var två grupper, alpinåkare och telemarkare. (Hälften av skolans elever åker telemark!)
Efter några uppvärmningsåk var det teknikträning med fokus på rena svängar med kroppen vriden rätt och lagom brett mellan skidorna för olika underlag. En del att tänka på!

Vädret under torsdagen var inte helt på vår sida, på skolan var det vindstilla och mörkt så många av oss lämnade brillorna hemma. Smart val, för väl framme, det är ca 6 km bort, snöade det is fullständigt horisontalt, det var rent sadistiskt att kasta sig ned för backen..

Igår, fredag, var det mildväder. Eller rättare sagt, plus fem grader och pissregn!
Snön hör i området hade redan på morgonen regnat bort så vi navigerade åter mot Hinnøya. Där byggde vi av slaskblandningen en "kulebana" och en "orgeltramp". Kulebanan innebar en massa "gupp" på cirka en halvmeters höjd med bara en skidlängd mellan varje i en ganska flack backe. Där var utmaningen att hjälmen skulle vara på samma höjd hela vägen och att bara knäna skulle jobba upp och ner över guppen.

Orgeltrampen byggs på helt platt mark och innebär massa små gupp i följd, en rad för högerfoten och en rad för vänster. När den vänstra raden hade gupp upp hade den högra ner och omvänt, man har alltså hela tiden en fot upp och en ner, växelvis. Med den foten som är uppe på ett gupp trampar man ifrån och den andra lyfter man upp lite på nästa gupp och trampar ifrån igen. Detta genererar grymt mycket fart och mjölksyra i låren!

Snart byggdes även hopp med längdhoppstävling som följd och en vägg emot en stor sten för dem som ville testa lite parkkörning.

Dagarna har varit kul trots att vädret kanske inte varit det bästa, länge sedan jag var så blöt som igår i regnet..

Ser helt klart fram emot nästa snöfall så vi kan åka lite till!

Slänger med några bilder från övernattningsturen också..