LandetLängstBort

Dåligt med uppdatering här.. Kan inte skylla på att jag övergått till veckorapportering för inte ens den tidsramen räcker! Jag har helt enkelt haft full upp och inte hunnit med bloggen! :)

Sen jag blev sönderägd på skidor har jag hunnit med allt från bio till casino till surf-försök till krabbfiske till vattenpolo till allt..!

På Summervilles utebiograf har vi sett både Desert Flower, en grymt gripande och bra film, rekomenderas till allt och alla, såg också Certified Copy, vilken har fått grymt bra kritik överallt, men vi som såg den är helt överens om att den bara var tråkig. Lång, tråkig och utan någon jättehandling, tack för en grym skådespelkarinsatts från franska Juliette Binoche, men tyvärr var filmen kass!

Har spenderat två glada måndagskvällar med Cody och vattenpolo. Ett vinnande koncept där jag plockat upp honom, kollat på en match jag inte förstår något av, på hemvägen har vi stannat för en bit mat.. för första gången har jag blivit nekad att komma in på en restaurang pga dålig klädsel, första veckan acepterades inte ett slitet linne, slappa badbyxor och nakna tår utan skor.. Så vi tog en kebab istället, vilket var en klar "win"!

Lilla kusinen har även hunnit med inte mindre än fem baler senaste veckorna, jag har varit med och gjort iordning honom och hans kompis innan en av dem. Tänkte att jag slänger in en bild på de två stiliga pojkarna med sina vackra baldejter vid sin sida i slutet av inlägget!

Lördagskvällens planer lyckades ändras hundra gånger fram och tillbaka mellan allt från filmkväll, till party, till sova, till middag ute, till middag hemma till till till.. Det hela slutade iaf med att jag och Maud begav oss till Casinot! Hade en grymt trevlig kväll med aldeles för många bortspelade dollar, men Mauds underbara ursäkt eller förklaring var bara; Se det som en konsert, vi är här för att ha roligt! En konsert kostar också ungefär detsamma men de biljetterna är vi villiga att betala för, utan att ens ha en chans att vinna tillbaka dem!

Tidigt på söndagsmorgonen gjorde jag och Keiren ett tappert försök att surfa. Gick mindre bra. Den stranden som har mest vågor alla dagar utan undantag, Secret Harbour, ungefär en timma söderut, var helt kav lugn! Det var som att komma till en sjö! vågorna bröt max en halvmeter ifrån stranden.. Så den planen blev mindre bra och vi begav oss hemåt, bara för att packa om väskorna för att bege oss ut med Mikes nya båt för lite krabbfiske. Hade en jättehärlig dag i båten, i fiskeväg var det ingen större lycka, allt vi fångade var blåsfisk blandat med yellyfish. Men som alltid finns det alltid en logisk förklaring till allt, dessa korkade Australienare har helt enkelt inte koll på hur man fiskar krabbor! inte kan man agna med rutten fisk och frusen ryggbiff, nej, klädnypa och mussla är det som gäller! :)

För övrigt så har jag blivit förflyttad från restaurangen till hotellet för att få lite mer "experience", vilken jag tycker att jag fått mer än nog av! Bädda sängar och städa andras toaletter är helt enkelt inte riktigt min grej..!

Om en vecka planerar jag att flaxa vidare mot Melbourne, vad som händer och sker där får vi se! :)

     

Har varit med om det sjukaste eller kasnke det roligaste! Eller nej, kanske mer det mest knäckande..!

Carolyn frågade för några dagar sen om jag ville med henne och hennes "mummy-friends" ut för att åka vattenskidor nån dag i veckan när vädret passade och alla kunde..?

Den dagen blev idag..

Först, vaddå mummy-friends?! Carolyn hade innan skämtat om att de va de tre tanterna som fortfarande försöker så gott de kan men att det är svårt att åka skidor med rulatorn i ena handen..! Att jobb, tonåringar och allt runt omkring gjorde så att de aldrig hann med något de ville längre. Att de var långt ifrån så bra i vattnet som de var back in the days.. Att hon hoppades att jag skulle ha roligt trots allt tråkigt mummy-talk och bla bla bla!

Jag fick bilden i huvudet om att aja, de är väl som vanliga mammor är i 40 års åldern..
Men ojj så fel!

Ett, de var båda grymt vältränade och skitsnygga, det är iof Carolyn också men jag tänkte att de andra två är säkert mer "vanliga mammor"..
Två, de var precis som tonåringar! Ingen hade berättat för sina barn eller män att de skulle ut och åka på dan, de skickade istället varsin retsam bild till dem vinkandes på en skida med texten "Sucks to be you!"
Kylie, som stod för båten, pratade med Carolyn i telefon på morgonen och råkade nämna något om att båten var klar och hennes man som hörde det hade frågat "ska ni ut med min båt?!" Svaret hade blivit "jaja, men bara en liten sväng för att se att allt är okej med den tills när vi ska ut med familjen i helgen..!" Yeah right! :D

Men men, jag tänkte att jaja, de kanske inte är grymma i vattnet ändå, bara för att man är ungdomlig så.. Men den tanken dog ganska snart den också när Kylie först ut bara skrattar och säger "nej nej, jag kör med bara en skida!" Och så hon körde! Hon är den i särklass bästa vattenskideåkaren jag sett!

Men hoppet fanns fortfarande kvar om att de andra två skulle vara mindre bra.. Ha! 

Nästa ut, Jodia, hade grym träningsvärk från ett löppass några dagar innan, hon hade stora svårigheter att öht ta sig upp i båten, för att inte tala om att böja benen för att komma i skidorna.. Hon lyckades köra en runda runt halva Swan River utan att ens blöta håret en enda gång! Helt ofattbart!  

Carolyn var också helt grym, gav sig ut både på en skida och senare på en vanlig surfbräda och var helt sjukt grym på att, hmm, surfa?

Kylies andra åk  blev även det på brädan.. Ska du inte ha våtdräckten? Och glöm inte ta av solbrillorna! Svaret, "Ääh, det är lugnt, orkar inte krångla på mig den så jag struntar i att ramla! Flinar och säger "Och ska jag inte ramla så kan jag juh lika gärna behålla brillorna på, slipper jag få solen i ögonen!"

Sammanfattningsvis, jag var i särklass sämst!

Och mamma, varför åker inte du runt i full fart på en skida med brillorna kvar på näsan?!

En lugn vecka har passerat, mycket lugn!

Var ledig både tisdag, onsdag och torsdag förra veckan. De två första spenderade jag på stranden och lyckades för ovanlighetens skull bränna mig.. Så torsdagen spenderades i skuggan!

Efter jobbet i fredags var det dags för invigningen av Perth Festival som håller på nu i tre veckor framöver med massor av teatrar, musikarrangemang, konstutställningar, specialuppsatta bio'sar, allt allt allt. Hela stan är engagerad! Invigningen var häftig, väldigt väldigt annorlunda men häftig! Som alltid här är det picknick som gäller, denna gång var det med Carolyn och Dan, Granma Jan, Jessie och Gedhay och deras lilla Jayja, Zoe plus hennes kompis Jane, Maud plus hennes lilla favorit Nevayah. Vi var långt ifrån ensamma om att släpa med oss korgar och filtar, hela invigningen hölls i en park med drygt 3000 besökare. Svårt att beskriva, man måste varit här för att se det, men en jättehäftig show där scenen bestog av fem delar på hjul som de rullade runt i publikhavet, låter skumt men var jätteengagerande, alla uppskattade det, både de små och stora! :)

I lördags stog det snorkling på schemat. Tanken var att vi skulle ut med Zoe och hennes kompis Janes familj för de hade två tjejer, kusiner till Jane tror jag, över från Tjeckien i 20-års åldern. Men, när det var dags för lördag var ena tjejen jätteförkyld och den andra ville inte åka själv, så jag Zoe, Jane hennes mamma och farmor plus Carolyn begav oss ner till Rockingham. Jag tyckte att det va helt okej snorkling, de hade alla varit där förut och tyckte att det var sämre än de brukar vara. Men men, för mig som inte hade nått att jämför med var det bra!

På lördagskvällen var det jobb igen som gällde. Ganska mycket att göra men inget speciellt. Denna kväll var det jag som lyckades stå närmast dörren vid två olika tillfällen när två drogade aboriginals traskade in. Första fick jag ut själv utan problem efter visst övertalande, den andra var heltokig och tvärvägrade lämna restaurangen. Tack och lov såg en av de andra honom direkt när han kom i genom dörren så de var snabba att hämta Stewart, vår stora men mycket snälla kock. Han behövde bara komma fram till oss så ångrade mannen sig och gick helt odramatiskt ut utan några som helst problem. Skönt!

Tidigt på söndagsmorgonen ringde klockan glatt. Bara att upp och hoppa, dags för Zoes Surf Club som jag lovat att följa med till. Surf Club är inte som det låter en surfklubb utan en livräddarutbildning. När vi kom ner till stranden i Fremantel, innan klockan hunnit bli åtta, var precis hela stranden fylld av barn och ungdomar i alla dess åldrar med en livräddningsbräda under armen, blå badkläder och en löjlig mössa på huvudet i olika färger för att tala om vilken grupp de tillhörde.
Träningen avr fascinerande, de började med en uppvärmningslöparrunda på stranden i cirka en kvart, sen 600 meter frisim på öppet vatten i hyfsad sjö, därefter massor av olika löpstaffetter, kombinerade löp-, paddlings-, styrke- och simövningar, allt på tid. Jag blev trött bara av att se på! Men duktiga var de!

På söndagseftermiddagen var ytterligare en picknick planerad, men Cody var så trött från en bal dagen innan, en tidig morgonträning bara för att träna ytterligare en gång under eftermiddagen så vi möttes upp hemma hos Carolyn istället. På menyn stog vår picknickmat, Fish n Chips, grymt ohälsosamt men gud så gott!

Idag har det än så länge bara varit jobb. En härlig felräkning vid planeringen av schemat gjorde att vi var grymt underbemannade denna allahjärtansdags frukost och lunch så vi tre som jobbade har inte varit stilla en sekund! Men det är bättre att det är för mycket än för lite, det är bara tråkigt!

Nu ska jag aldeles strax fortsätta min alla hjärtans dag med att hämta upp Cody för att köra honom till hans vattenpolo! 

Ha det bra hemma i kylan, här kör vi på med bottennotering för veckan på 28 grader! :)

Sitter proppmätt efter en underbar middag hos Carolyns familj och väntar på att två maskiner jobbarkläder ska bli rena..
Återigen är det hattar av för Carolyn och Dans matlagning! Denna gången tog C hem priset efter en underbar persiko- och kokos tårta/kaka som var helt sjukt god. Vet att jag är lättflörtad med kakor men denna va helt otrolig! :)

I torsdags gjorde jag inte mycket, spenderade halva dagen med Mr Poolman, vi har insett att vi gillar varandras sällskap. Han sköter sitt jobb, jag ger honom en hjälpande hand om han fastnar. Vi skippar de djupare diskussionerna och nöjer oss helt enkelt med varandras närvaro. Perfekt! Inga jobbiga krav eller frågor! :)

Andra halvan av torsdagen spenderades på Summerville, en av Perths utebiografer, tillsammans med Maud, Grandma Jan plus två av hennes vänninor. Maud hade lämnat en liten "godmorgon-lapp" i köket som bad mig fixa picknick för kvällen, utan att säga till vad, till hur många eller vilken typ av mat picknicken skulle innehålla. Hela dagen var det hopplöst att nå henne på sin telefon så jag fick helt enkelt improvisera. Gjorde iordning vad jag trodde var röror, dipper, grönsaker, sallader, wrapar, tillbehör, alltmöjligt, tillräckligt för minst ett fotbollslag! Men, mitt glada tantgäng imponerade, trots att de andra tre hade egen mat var det bara lite lite av en av dipparna kvar när kvällen var slut!
För övrigt var kvällen mycket trevlig, såg den segaste och i mina ögon mest tråkiga filmen på länge men alla de andra tyckte den var fantastisk så jag gissar att jag bara inte var målgruppen för det hela. Men picknicken och allt där ikring var roligt, kul att se grandma Jan!

I övrigt så har denhär helgen varit den lugnaste och mest uppstyrda hitintills. På schemat stog det jobb både fredag och lördag kväll plus söndag morgon! Wihoo!
Men att jobba middagssittning är betydligt roligare än lunch! Mycket mer fart, bättre kunder och skönare personal! :)

På fredag kväll överraskade Becca, manager för hela helgens kvällsskift, med att sätta in mig i baren.. Jag bara eeh, Becca, har du skrivit fel? Jag har inte vart i baren? Jag kan inte en enda drink? Jag vet inte ens vilken av kranarna som är till vilken av husets egna viner?! Svaret blev bara ett "Jag vet!" med förklaringen att hon och Ryan, som var de enda som kunde baren och hade rätt ålder den kvällen, var tvugna att slåss om bordsplacering av ingående gäster och betalningen för utgående. "So it will be an active training!" -Vilket är uttrycket för all training det inte finns tid för, lös det själv, le och se glad ut, hoppas det blir rätt men vad du än gör, fråga inte nån av oss för vi har ändå inte tid att svara! Tryck på alla knappar på kassan, kolla efter pris i drink-listan eller i värsta fall sälj som "öppen post" med vad du tror är rätt pris om du inte lyckas hitta något vettigt! Hittar du inte drinken du ska blanda bland alla recept, leta en gång till, sen får du mer eller mindre gissa och improvisera, du har juh trots allt partat så du vet väl ungefär vilka drinkar som innehåller vad..? Yeah right!
Men men, efter en snabbare introduktion ala 3 minuter inklusive växelkasseräkning var jag placerad ensam och övergiven på fel sida baren..
Jag har aldrig i hela mitt liv sett så många beställningar av Cocktails och Mocktails under samma kväll, ingen ville köpa nått på flaska! Tror jag sålde max 10 flaskor totalt under hela kvällen, på drygt 200 gäster!
All personal gick dubbelvikta av skratt varje gång de smög fram en ny order, "sorry, but anyway, this is an easy one, it's only got 3 cocktails and one mocktail on it"! 
Men men! Tillslut hade nästan alla kunder fått nått liknande den häxblandning de beställt. Min bartender-insatts var inte alltför snabb men helt klart långsam..! :)

I lördags fick vi besök av två härligt påtända abouriginal tjejer, den första går rakt förbi Ryan som står i dörren och knappt hinner reagera, den andra hinner han greppa tag i armen men hon sliter sig snabbt loss, springer fram till den andra tjejen å bara klappar till henne för kung och fosterland rakt i ansiktet! Mitt i restaurangen!
Jag har aldrig sett Becca, gravid i nästan åttonde månaden, bli så fruktansvärt arg och bestämd! Hon fullkomligt lyfte ut båda tjejerna, en i vardera hand och bara tryckte ut dem genom dörren, lyckades framhäva ett sjukt uttryck av sånn fruktansvärd pondus att när de två vände för att försöka ta sig in igen insåg de snabbt att det inte ens var nån ide att försöka..!
All annnan personal,ung som gammal, nära som långt ifrån, sprang in i köket för att gömma sig, gäster kastade sig upp från sina stolar för att "rädda sig själva", men Becca, som får gå ner på alla fyra med sin enorma mage för att ta upp sin penna, hon slänger ut två helgalna sönderdrogade tjejer! Alla hattar av!

Jobbet idag var betydligt lugnare, på lunchen kom ett helt busslass svenskar instormande, självklart blev de "mina" gäster! Skönt att se några som vet hur man äter smörgåsbord, som tar maten i rätt ordning, tar rätt tallrik, lägger upp det på rätt sätt utan att  blanda kött, sill, räkor och dessert hej villt till en kladdig sörja.. 
Men med detta sällskap som var av en i vanliga fall mycket enkel storlek blev det idag världens hets! Alla skulle prata med "den svenska servitrisen" som de inte hade en tanke på att samtidigt skulle hinna med att plocka ut deras disk, fylla på deras kaffe, hämta nya flaskor vatten.. Plocka en tallrik, prata om ingenting, le och se glad ut, lyssna på deras äventyr under resan, plocka en till, höra samma sak från nästa, plocka två tallrikar, få frågor om vad jag gör här, plocka nån till och samma tjöt om deras resa igen! Suck! Men men, de va nöjda och glada trots berg av disk på borden.. Som de om inte annat mer eller mindre fick skylla sig själva för, jag sprang med så överlastade brickor som möjligt så fort jag kunde när de bara slutade tjöööta..!

Mitt inlägg är numera klart för tvättmaskin nummer två har precis tystnat.. Ska slänga ut den på tork, sen snabbt somna bara för att ladda om för en ny arbetsdag imorgon bitti!

Sov gott alla hemma! :)

Sitter och väntar på att en hopplös Carolina ska kunna plcoak upp telefonen och trycka på svaraknappen när man ringer, en mycket avancerad teknik som bara få av oss faktiskt behärskar..

I väntans tider passar jag på att uppdatera lite här!

Den stora farliga mördarstormen som skulle drabba staden kan jag först och främst meddela att till min besvikelse valde att först avta bara för att sen också ändra sin resrutt. Så jag fick inte se några orksnvindar här inte, däremot har jag lärt mig hur man fyller ett redan överfyllt garage med ännu mer saker. Stolar, paraflaxar med fötter, bord, solsängar, barnens alla leksaker.. Bara för att dagen efter få öva minnet så rätt stol hamnade på rätt plats igen.. :) Men det var väl lika bra det, har sett bilder på hur den försvagade stormen slog till mot städerna den träffade och det var ingen hit. Jag vågar inte ens tänka på hur det kommer se ut i Cairns och närliggande områden nu, för att inte tala om om några timmar eller imorn. Vindarna beräknas toppa på minst 280 km/h, men troligen kraftigare, uppemot 300 km/h. -Då gäller det att hålla hårt i hatten, tappar man den får man hoppas att man har de bästa löpardojjsen på sig så man hinner ifatt den!

Sen jag skrev sist har jag inte gjort många knop. Har jobbat, vardagen har rullat på. Har lyckats slå vad med en av mina arbetskamrater så om mindre än en månad ska jag klara av att springa en mil. Lycka till! Självklart som alltid så har jag bestämt mig för att inte förlora, flera dagar har jag varit ute och sprungit. Men det är svårt, antingen är det 40 grader och stekande sol eller så är det 38.5 grader och kolsvart.. Men jag ger det en chans, tröttnade på att springa i samma område så valde i förrgår att gå på en "liten power walk" som såg så lagom och kort ut på kartan.. Två timmar ganska precis och 1,5 mil senare kom jag hem, nöjd efter den lilla promenixen men med ett heltäckande skavsår över precis hela högra hälen. Så igår blev det vila! Idag lyckades jag slå upp andra fotens hela stortå vilket fick mig att tröttna. Ska jag vinna så kan jag inte vänta på att de där skavankerna ska läka, så 9 plåster senare tvingades fossingarna ut på en löparrunda idag. De blev inte överlyckliga men å andra sidan så har de numera inget val! 

Idag har jag lämnat in, vad jag hoppas är de sista papprena till Curtin, har pratat med massa folk där som har bläddrat i alla mappa och bekräftat att allt är inne, så nu ber jag till gudarna att det är så. 

Eftersom jag var ledig och hade hunnit beta av hela att-göra listan så tänkte jag bege mig till Scarborough beach, en strand norr om stan som vi var ganska mycket på sist vi var här, där vi badade med våra brädor.. Jag tänkte ääh, vadå karta? Jag hittar, det är juh bara några år sen sist! Och till själva Scarborough området lyckades jag hitta nästan direkt, men hitta vägen till stranden, som för övrigt är huvudgatan och heter Scarborough beach road, var helt hopplös att hitta. När jag väl hittade den räknade jag snabbt ut åt vilket håll jag skulle ta den, och för ovanlighetens skull va det rätt håll denhär gången! När jag äntligen kommer ner så jag ser vattnet inser jag att jag inte känner igen mig över huvud taget! Hela stället har exploderat, det som förut var en enda parkering är numera fem, det ensamma höghuset har gästats av flera nya stora byggnader, entren har blivit jätteflashig.. Var är gamla Scarborough?! Men men, hoppar ur bilen och inser att här blåser det mer eller mindre storm, hade blundat för de vita gässen på vattnet men väl ute trängde sig sanningen på.. Inte en chans att man skulle kunna bada i detdär! Såg flera ligga i solen på de nyanlagda gräsmattorna och gjorde ett tappert försök där i någon timma innan jag insåg att det bara var att ge upp. Traskade ner till stranden och betraktade lite avundsjukt de få som badade, alla i våtdräckt och med en bräda under armen, ett segel i handen eller en drake i luften.. Men men, nu har jag varit på Scarborough! Och nästa gång hittar jag dit direkt!

Allteftersom skrivkrampen gör sig mer och merpåmind så ger jag upp! Nu ska jag försöka nå Carolina en sista gång för ikväll, behagar du inte svara så får jag väl försöka en annan dag då.. ;)

Ciao Bella!