.. jag har ett par nya vantar! Ett par jg stickat själv! :)

En ny trend har startat här på skolan, så fort tillfälle ges tas mängder av stickor, garn och virknålar fram och möss- vant- och tröjproduktionen går på högvarv, oavsett om det är på ord för dagen, under morgoninformationen, i väntan på maten eller bara framför brasan.. Galet men kul! Och allt skapas, från simpla enfärgade eller randiga mössor och sockor till alla dess vantar till svår mönsterstickning och tunna fina tröjor.

Idag har vi haft helt sjukt fint väder så just idag var kanske produktionen lite lägre, idag var det skidor och Gore-tex som gällde! I strålande sol på ett tunt lager snö begav sig folk upp på toppar för att åka i full fart ner över stock och sten, en del drog bara ut i markerna på längd-/turskidor och andra till fots i relativt djup snö. Tror nästan inte att någon satt kvar inne hela dagen, eller det hoppas jag inte i vart fall!

Den underbara dagen gick över till kväll och då stod "quiz og kos" på schemat. Efter att ha delats in internatsvis slets snart hår, kliades skägg och klickades på pennor för att slå alla andra i det ärofyllda quizandet för att knipa ett internatpoäng.. Vi vann tyvärr inte men kom i vart fall trea av tolv lag, trots allt rätt godkänt.. :)

Nu har vi ställt ihop alla internatets sängar till en "kjempe säng" i vårt allrum där alla ska sova. Om några timmar inleds operation sno tillbaka vår soffa ett annat internat norpade i veckan, viktig heder står helt klart på spel!

Godnatt så länge!

Idag samlades Kabelvågs alla ganska nyblivna, nyss 20 år fyllda pensionärer för en bridgekurs. Och inte vilken kurs som helst en tidig lördagsmorgon utan Norges genom tiderna största bridgekurs!

Taggade till tusen släpade vi oss upp till frukosten för att se en stor lapp i köket "smöra stora brödpackar för idag serveras ingen lördagslunch och middagen är inte förrän klockan 19.30"

Glada i hågen lyssnade vi på långa föredrag om hur man spelar bridge samt fick testa att spela både bridge-lite och bridge-extra lite..

Anledningen till att uppslutningen var så stor var självklart att alla ville ha närvaro på en av våra få "frivilliga lördagar", man ska ha minst 17 st under året och alla friluftsklasser sliter hårt med att ens få ihop hälften..

Men men, halv två kunde vi smita och då bar det genast av mot Svolvaer och gymmet, en tre timmar maraton-spinning stod på schemat!

Helt slut masade jag mig tillbaka till skolan på de glashala vägarna vars snömängd hela tiden ökade.

Väl tillbaka var det varma kläder på och dags för personalkväll. Personalkväll är ett spektakel utan like, all skolans personal genomförde ett ca 30 minuter långt skådespel som tog oss genom hela Kabelvågs historia, från kung Öystens grundande till häxbränning via Beata den Finas 10-åriga fejd med prästen vidare till fiskarnas uppror mot spriten där vi fick delta i fackeltåg med slagorden "Stopp brännvinen, fan bor i flaska!" tills vi nådde skolan och välkomnades av skolans första rektor, Kjetil någonting år 1909.

Efteråt serverades "traditionsmat" och alla var finklädda, tjejer i klänningar och killar i kostym! Kul!

Så en händelserik och ganska udda dag måste man nog ändå säga!

Denna vecka kör vi på orienteringstema, igår skulle vi hitta en bestämd bana och idag fick vi välja kontroller helt fritt. Vi tog kanske en innan vi övertygade alla om en bättre idé, snöbollskrig!

Under natten har det snöat i massor och hela dagen har det vräkt ner, så mycket att det gjort ont att se mot vinden.

Fullt kaos och vi delade upp oss i lag, blåa jackor mot röd-gröna. Stort allvar där hårda bollar med allt mer is och grus i ven genom luften. Någon myntade det klockrena uttrycket "nysnö blir aldrig gammalt"!

Efter timmar av hård fight slog vi oss samman mot tre stackars orienterare och lade oss i bakhåll för att sedan attackera med full styrka, en mycket lyckad aktion!

Hela dagen har man varit på helspänn, man vet aldrig var eller när en iskall snöboll kommer flygandes..

Om vi är barn igen, är det verkligen någon som tror något annat?


Bloggen har legat nere snart två veckor, detta för att jag har haft fullt upp med höstlov!

Veckan innan ferien hade vi förstahjälpstema med först några dagar med demonstration av hur man spjälkar ett benbrott, bygger en skidkälke, stoppar en blödning eller ger hjärt- och lungräddning.
Sista dagen fick vi testa allt praktiskt, utspritt på tio olika stationer med grymt duktiga skådespelare där de hade hällt en hel kastrull med kokande vatten över sig, någon hade haft gasen på inne i tältet, någon sågat av sig hela benet, någon trillat ner för en stege och brutit i stort sett allt som går att bryta, någon åkt skidor och ligger medvetslös långt upp på fjället, någon som klättrat och trillat flera meter ner, någon som håller på att drunkna.. Ja ni fattar. Sjukt kul men ofattbart svårt, vi dödade både hon i tältet och oss själva när vi inte förstod att hon var gasförgiftad, vi lyckades rädda dem flesta andra, någon gav vi lite nackskador, någon blev väldigt svimfärdig.. De flesta överlevde men jg tror inte att vi lyckades rädda någon helt rätt, alltid var det någon detalj vi missade.

Efter förstahjälpsveckan var det dags för höstferie så vi skulle kunna vila upp oss.. Just det, vila! Att ha ferie är tusen gånger mer stressande än att vara här.. På en vecka har jag försökt hinna träffa all familj och vänner hemma i Stenungsund, vilket bara det har inneburit en brunchdejt, en lunchdejt, en fika och en middag eller kvällstur i stort sett varje dag, plus att jag har hunnit reklamera massa utrustning, köpa ny, köpa skidor, åka till Stockholm, träffa morfar..

Pjuhu! Tillbaka i Lofoten!
I söndags landade jag i Bodö och blev mött på flygplatsen av Henrik och min nya bil, min fina Nissan Almera.
Tidigt på måndag morgon checkade jag ut från hotellet och rattade mot Kabelvåg. Hela vägen var snorhal, hit har vintern verkligen kommit!

När vi vaknade imorse var hela skolplanen täckt av snö, alla toppar vita.. Nice!

Igår blev det ett spontant besök i Svolvaer där Timbuktu gästade. Drygt 15 elever drog dit bara för att inse att det var sittplatser, sittplatser! Nemas problemas, det löste vi lätt genom att ställa oss upp, dansa, klappa, hoppa.. Snart gick tåget ner för trappan och stod bredvid scenen, plötsligt står hela publiken upp under en låt. Vi tar det som ett tecken och knör oss in fram mellan de med dyra biljetter på första parkett och scenen. Vilket kaos, och hjälp vad bra det blev! :)

Helgen bjöd på en snabbvisit i Stockholm, med betoning på just snabb, härifrån fredag eftermiddag, en natt i Oslo och morgonflyg till Stockholm på lördagen för att resa tillbaka söndag eftermiddag igen. Hela spektaklet var mycket spontant då mamma hade fått en biljett över till Jesus Christ Superstar, där Ola Salo hade huvudrollen. Trots ganska lång resväg för en musikal var det helt värt det, vilken föreställning! 
Lördagen avslutades med middag tillsammans med mammas vänninor com också var med på Jesus Christ och resten av heögen, eller halva söndagen, var vi på en mysig lunch med morfar.
På något märkligt sätt kändes det som om jag var där mycket längre än bara ett drygt dygn, mysigt!
 
Veckan innan var vi på segeltur med skolans femhövding Vågar, en norlandsbåt eller mer vikingabåt om man så vill. Vi hade tre underbara dagar med allt från halvdimma till regn till hyfsat med vind till sol och ingen vind alls. Det sistnämnda när vi skulle segla hem igen sista dagen vilket innebar att vi fick ro, smått stressande för mig som  hade ett flyg att passa.. Men vi hann vi hann!
 
Nedan kommer en länk till ett bildspel och jag kliper in min turdagbok precis som sist. Slänger även in några bilder från klättringen på Pianohandlare Lunds ruta! (Klicka på dem så blir dem  större)
 
 
 
                
 
 
Vi följde i stort sett 8:an hela vägen
 
 
 
Onsdag 
 
Dagen startade som alltid med ord för dagen i storsalen. Mitt under föredraget hör vi hur regnet brakar loss. Sweet, om ca 30 minuter ska vi ut på segeltur.. 
Men vad gör lite regn? Eller ens mycket regn?! På med de högfashionabla gul-orangea oljeställen, stövlar och sydvästar! 
Snygga som få toppade vi looken med varsin orange flytväst, som alltid är det ju just detaljerna som gör det! 
 
Glatt mönstrade vi på båten tillsammans med läraren på lofoten watch, Odd-Arne, hans dotter Ylva och deras stora pudel. 
I piskande regn rodde vi ut tills vi kunde sätta segel. Väl på lite mer öppet vatten hissade vi segel och begav oss norrut, det dröjde inte länge innan regnet började avta och stämningen i båten blev allt bättre. 
Vågar, som norlandsbåten vi seglar heter, går ofattbart bra både i grov sjö och stark som obefintlig vind. Vågor som nästan fick relingen att gå under vattenytan var inget hinder, heller inte det faktum att vi knappt hade någon vind, minsta vindpust gör att hon går som ett skott! 
 
Dagens mål var att nå Trollfjorden, ca en timma därifrån tog vi ned seglen och låg och drev medans vi försökte fiska upp vår middag. Och så vi gjorde det. Jag hann inte ens få ner mina lina till det djup jag tänkt innan det nappade. Efter nån kvart hade vi fått upp drygt tio firrar och vi kände oss nöjda, satte segel igen och styrde åter mot Trollfjorden. 
Väl inne hann vi knappt förtöja innan vi fick Hurtigrutten på besök, sjukt stor båt i trång fjord! 
 
Laget delades snart upp i två grupper, en att sätta upp tält och en att laga mat. På menyn stod en gudagod wok med massa grönsaker och pinfärsk fisk. 
 
Efter diskande och städande ligger alla nu antingen i båten, i tältet eller på en stenhylla under bar himmel redo att sova, det är daijligt! 
 
 
Torsdag 
 
För första gången ska jag sova ute under bar himmel och se på stjärnorna, utan varken tält eller vindskydd. Det enda som stör idyllen är möjligen att vi ligger på en brygga bakom en industri där folk verkar jobba dygnet runt, med gatubelysning och någon form av illaluktande fabriksvatten som högljutt strömmar ut under oss.. Men men, valet är det här eller på däck under segelduken ombord och där stinker det spya blandat med fiskrens och en svag doft av kattskit som ingen hittar, plus att hela durken är fylld av matrester och annat äckelt, så kändes plötsligt bryggplatsen betydligt mer lockande! I och för sig hade vi ett alternativ till, att slå upp vårt enorma tiomannatält över hela den lilla gräsplätt som är mellan vakten och ingången till fabriken, mjukt och skönt inatt men lite mer generat imorgon bitti! 
 
Så. Vad har vi gjort idag? I stort sett bara ätit, seglat, fiskat och ätit igen.. Fiskandet va helt sjukt! Hann inte släppa ner reven ens halvvägs innan det nappade, och det var inte en fisk man fick, minst två men ofta tre eller fyra på samma gång! Helt sjukt! På mindre än en kvart hade vi fyllt en hel hink! Tyvärr innebar det att det var slutfiskat eftersom vi skulle bli mer än mätta på det.. Självklart råkade de flesta tappa i sina revar en gång till och de fiskar vi fick upp dunkade vi i relingen innan vi kastade i dem så de flöt och såg sedan havsörn fånga dem, ballt! 
 
Fredag
 
Efter en varm och till en början superbra natt ute var det skönt att äntligen få stiga upp, äta frukost och ge sig iväg igen. Runt klockan fyra kom nämligen ett enormt fartyg in i hamn och skulle lasta fisk från fabriken vi sov vid, alltså ca 3 meter ifrån oss. I fyra långa timmar hörde vi på hur dess maskiner gick på tomgång, hur de ringde högt när en tank var klar, hur de släppte ut överblivet vatten.. Samtidigt andades vi glatt in alla härliga avgaser bara för att inse att allt vi hade, sovsäckar, kläder, väskor, allt, allt, allt var helt svartprickigt av sot, nice! 
 
Halvgriniga väckte vi frukostgänget och krävde gröt nu genast. Tack och lov steg de upp ganska villigt så vi slapp ett rejält utbrott över att de försovit sig, vilket faktiskt va sant, om än bara med några minuter! 
 
Efter frukost inleddes en massiv städaktion och återställning för att göra Vågar seglingsklar lagom tills Odd-Arne skulle vara tillbaka. 
 
Underbart väder mötte oss, strålande sol och vindstilla, vindstilla! Hur seglar man då? Det gör man inte, man ror! Och ror och ror och ror.. 
 
Tillslut tröttnade halva besättningen på att ta oss fram i knappa två knop med hjälp av både åror och segel samtidigt. Vi började rösta för att gå för motor och mötte starkt motstånd. Perfekt, de som ville ro fick ro och vi andra glida med! Efter några timmar tröttnade även dem och sista sjömilen eller två gick vi för motor så vi skulle hinna hem innan middagen, eller flyget, win! 
 

Nej, det är inte namn på några mysiga cafén, det är namn på olika klätterrutor här omkring. Pianohandlaren var den ruta vi gjorde vår näst sista dag på klätterkursen förra veckan, bilder kommer i nästa inlägg!

Nu ska vi ut med skolans båt Vågar i tre dagar, skepp o hoj!